THE CLEAN TRUTH - DEL 3






Det finns två nivåer att ha ett gott självförtroende på, en av dom två nivåerna har jag mitt självförtroende på:

Nivå ett: Jag vill verka vara bäst, självsäker och vara mig själv. Trots att jag egentligen inte vill vara på detta sätt. Men om jag låtsas att jag har det bästa självförtroendet i världen och kan gå som vem som helst så kanske
jag blir accepterad istället för att vara ensam och titta ned i golvet.

Nivå två: Jag är mig själv och jag tycker som jag tycker. Jag är självsäker för att jag trivs med min kropp,
Hade inte velat gå runt naken men samtidigt så vill jag veta att folk vet att jag själv finns.


Ingen av domdär två sakerna är dåliga. Så länge man mår bra av att få ett bra umgänge och trivas.
Trivs jag? Jaa!, Jag skiter seriöst vad folk säger, jag ser sådana personer som ett glas. Lätt att krossa!



För ett år sedan! Hade nyss blivit ovän med Joanna och hade nyss blivit tillsammans med Mats.
Jag var ovän med Joanna ett väldigt bra tag och umgicks istället med Sandra och Mickis.
Jag ändrades otroligt mycket, både utseende och den jag var innerst inne. Vi var nästan alltid
ute och träffade folk medans Joanna, Elin och jag egentligen brukade hänga hemma hos någon.

Bara via en annan person kan man bli någon helt annan. Även om personen försöker vara som dig!
Det finns inget som aldrig ändrar sig efter en annan. Jag vet att jag har blivit både positivt och negativt ändrad.
Dedär men att "hänga på" såg jag som "stalkers" pga att man lixom nästan förföljer personerna som
egentligen inte vill vara med min grupp. Låter så jävla fel, det lutar mer mot nivå 1.


Vilken nivå är du på? Va ärlig o anonym om du inte vill dela med dig av för många.



THE CLEAN TRUTH " DEL TVÅ "



DEL TVÅ

Jag skrev med personer från hela Sverige, Jag ville oftast dölja det för mina kompisar,
Det kunde vara vem som helst en kille/tjej från bilddagboken, lunarstorm osv..
Man kan ta det som desperat, Varför inte jag ville berätta sanningar om vem jag skrev med
inför mina kompisar var för att jag visste att dom såg bättre ut än mig och jag visste även att dom aldrig
kommer att förstå mig eftersom att dom kan få en pojkvän lättare än mig. Ingen kan förstå sig på
osäkerhet bättre än dom som har det, jag hade det!


Det lägger sig först och främst i hjärnan. Man tar in ett ord, uppfattar det, grubblar osv..
Efter grubblandet och uppfattningen så börjar man tro på orden ;

" du är ett fetto "

" Usch! Du är förfan inte fin direkt "

" Tror du att DU skulle vara snygg? haha dagens skämt! "

Jag tog in alla orden och skyllde sedan på medecinen. Varför jag såg ut så som jag
gjorde var för att jag ville vara som alla andra. Jag ville inte ha en sjukdom då man
helt plöstligt svimmar av, Man åker ned mot backen och tappar kontrollen helt och hållet,
Man gör kraftiga skakningar nere på golvet, så kraftiga skakningar att man slemmar upp hela sin mun,
biter sig i tungan så hårt att man blodar ned ett golv och biter sig så hårt så att man inte kan äta något efteråt.

VEM? Vem vill vara en sådan person?

Så jag låtsades för varje dag vara normal, även om jag visste " jag är tjock "
Jag åt lika mycket som alla andra gjorde och jag motionerade inte eftersom att en sådan
dum grej behövde ingen av mina kompisar för att hålla sig snygg, jag körde samma race!

Tillslut när jag gick ut en vanlig dag med mina kompisar, det va då det hände,
ett hopp för att känna sig .
trygg, snygg och bäst..


THE CLEAN TRUTH- DEL ETT!




 
Det är 2008, Kraftig, dåligt självförtroende, önskar att vara modellen med en sjuklig kropp, vara avundsjuk på andra och att tro att jag aldrig kommer att få en pojkvän.

Nu är det 2011, Jag sitter här i min soffa hemma och skriver allt jag varit med om, Berättar sanningen. Det som jag har döljt berättar jag i en text och det jag tänkte om allt och alla det visar jag genom att jag är en som vågar stå för vad jag säger och skriver.

DEL ETT!

Jag vägde 82 kilo för två år sedan, Det mesta av det beror på min medecin.

Den gjorde mig hungrig, trött och jag fick humörsvängningar. Jag ville inte inse att det var medecinen som gjorde det, utan det kändes hela tiden som om jag inte hade ätit på tre dagar. Det var tungt!

Jag har aldrig blivit mobbad för mitt utseende trots att jag alltid har varit knubbigare än vad alla andra, Jag blev retad. Det har jag blivit tills åttan i högstadiet. INTE av alla men en hel del, jag har alltid haft mina kompisar som har tagit mig som jag är och som jag ser ut.

Det sätter sig i hjärnan och man tror mer psykiskt att man är mindre värd, ful, sämst och framförallt ensam om att vara det.

Psykiskt är inget man fixar utan en läkare, Det kan sitta kvar resten av livet, fast att man vet att "vi var små och omogna".

Det var 2010 jag började ta tag i min vikt, jag rasade på en gång i vikt, Tränade varje dag och åt inte mer än 1000 kalorier. Efter sommaren har jag inte tränat, jag har gått ned lite här o där. Jag väger mig varje dag och om jag ser att jag har gått upp ett halvt kilo så kan jag få en panik inombords.

Helt plöstligt känner jag mig tjock och orolig att jag ska komma i den sitsen som jag var i 2008...


 


RSS 2.0