Folk frågar hur jag har lärt mig rita på det sättet jag gör osv..,

Jag har varit en pyssel o sångunge ända sen jag va liten, jag har alltid gillat att hålla i en penna och rita upp ngt exakt som man vill ha det.


Sedan ett tag vid högstadiet tog det som lite stop i att tecka, då kluddrade man mer i räknehäften osv..

Det var när jag började MM som jag startade igen, fick inspiration osv..


MEN jag ritar bara när jag har en känsla inom mig, eller känner mig nere. Känns som att det är en medecin! Böjt mest troligtvis så eftersom att man fokuserar på annat, men jag tycker det är väldigt skönt iaf! :)